Börjar bli förbannat trött på att äta mina tabletter som ska bromsa mina tumörers tillväxt, de senaste månaderna har det verkligen gjort livet surt för mig!

Jävla skit tabletter, bokstavligt talat! De förstör för mig vissa dagar, de tvingar mig att springa på toaletter HELA tiden, alltså fyra, fem gånger på en timma. Inte speciellt roligt, man ska iväg och åkt buss i fem minuter och så bang, måste hitta en toalett! Dessa biverkningarna fick jag veta om innan jag började med dem, har fått tabletter som ska motverka effekten men de fungerar sådär, hoppas min mage vänjer sig vid det. För att om detta ska hålla på i flera år, då kommer jag bli galen!

Långhelg och snart är det inte mycket kvar av skolan. Skönt att få vara ledig lite och ladda inför det sista året! Har en del att göra i skolan framöver, alltid mycket inför tentaveckorna.

Fick avklarat ett prov idag vilket innebar att jag fick ett nytt certifikat för nätverk, ser riktigt najs ut på CV:et sen! Har sökt lite ströjobb under sommaren men har inte haft någon lycka, vill jobba med IT, vad spelar inte så stor roll bara det är något. Men som sagt, som det ser ut nu, inget jobb denna sommaren. Har försökt få tag på min handledare på förseningskassan oj menade försäkringskassan, lika svårt att få tag på henne som vanligt. Ska se om hon kan fixa fram så jag får några pengar överhuvudtaget denna sommaren, annars blir det tufft!

Sen spanar jag och tre andra vänner på en resa som vi förhoppningsvis ska åka på i augusti, kommer bli kanonkul om den blir av!

Mina vänner, det har hänt lite roliga och framför allt bra saker den senaste tiden. I går var jag i Alingsås och talade/föreläste lite lätt om min sjukdom och vad Barncancerfonden gör för alla cancersjuka barn och anhöriga.

Det var ett event som tre gymnasieelever från Alingsås hade arrangerat och frågade mig om jag ville komma och prata. Självklart ville jag det, alltid roligt att hjälpa till, speciellt när det går till en så bra sak som barncancerfonden!

Att föreläsa om min historia och mina erfarenheter är något jag vill göra, igår pratade jag för första gången om min sjukdom inför en lite större publik. Jag måste säga att jag fick verkligen mersmak, jag vill dela med mig av mina erfarenheter! Den målgrupp som jag vill rikta in mig på är ungdomar. Känns som jag verkligen kan dela med mig, påverka och inspirera en del unga där ute. Få folk att lära sig lite mer om sjukdomen och framför allt tänka till och uppskatta det man har lite mer.

Sen har jag även varit med i en film som kommer längre fram, mer än så kan jag tyvärr inte säga, spännande!

Göteborg bjuder på stråååålande väder just nu, helt underbart! Strosa runt inne i stan igår med ett gäng vänner och bara gottade mig.

Nu kommer vädret inte hålla i sig i mer än ett par dagar det vet jag också, man får passa på medans det varar. Sjukt vad pigg och glad man blir av sol och värme, allt blir tio gånger roligare och enklare.

Min infektion och förkylning har börjat släppa, dras fortfarande med lite hosta men det är ingen fara. Var på läkarbesök under förmiddagen och inga konstigheter där, dock ville hon ha lite röntgenbilder på mina lungor eftersom jag andades tyst och har varit sjuk. Hon fick sin vilja igenom, jag gick iväg och plåtade mig snabbt. Hon skulle ringa när hon hade sett bilderna men lär inte vara några problem.

Planerna är i full gång inför sommaren, jag ska förhoppningsvis komma iväg till London och även till ett varmare land, just nu lutar det åt Spanien och Barcelona. Åker vi iväg kommer det bli hur kul som helst, längtar!

Det är lite mer än en månad kvar innan fotbolls-EM drar igång, och den 13:e juni åker jag ner till Ukraina med min bästavän för att se Sverige - England, längtar som bara den!! Kommer bli helt galet!

Ska se till att denna sommaren blir den bästa någonsin, jag ska verkligen ha roligt, uppleva, resa och bara njuta av livet!

Aldrig mer vill jag uppleva cellgifter, den sista omgången jag fick i mitt blodomlopp var i slutet av 2008. Man förstår inte hur tufft och jobbigt det är förrän man själv vart med om helvetet, att konstant må dåligt och inte ha någon ork fysiskt eller psykiskt är extremt påfrestande.

Efter två omgångarna borde man tycka att inget ont kan klara av att leva i min kropp nu, eller åtminstonde börja dö ut. Under kommande röntgenundersökningar visade bilderna att gifterna inte hade haft någon direkt effekt vilket var surt. Nu skulle jag börja äta tabletterna som var planerat, först cellgifter intravenöst sen tabletter. Det var planen och så blev det.

Man känner sig väldigt ensam när man har vetenskapen om att det finns inte mycket att göra mot ens sjukdom, att börja med tabletter som inte är testade för min sorts cancer och hoppas på att dem hjälper. Det får mig att tänka till än idag. Sen behöver man inte vara sjuk, jag hade lika väl kunnat bli överkörd av en bil, men ofta behöver man vakna upp ur sin lilla "trygghetsbubbla" innan man inser att man bör ta vara på livet och våga lite mer än vad man normalt gör. En gammal klyscha som stämmer bra in är att "man ångrar det man inte gjorde!"

Jag fick utskrivet mina tabletter och började äta dem, i början fick jag testa mig fram för att se hur hög dos jag klarade av. En av tabletterna gjorde mig väldigt trött, den tog jag alltid på kvällen och tack vare den sov jag som en gris. I början åt jag fem av de tabletterna plus en slags värktablett och en cellgiftstablett. Den förstnämnda som gjorde mig trött fick jag tillslut gå ner till två tabletter varje kväll då fem stycken var lite väl mycket för mig.

Biverkningarna tabletterna gav var en del, immunförsvaret var som vanligt en sak som kunde påverkas, men den biverkning som jag fick mest av var trötthet. Orken fanns inte kvar längre, vissa dagar kunde jag vara helt såsig och seg i huvudet, andra dagar var det inga problem.

När jag väl hade börjat komma igång med mina tabletter och vi fått ordning på mina doser samt att mina blodvärden såg bra ut bestämde min mor och låtsaspappa att vi skulle åka på semester till Thailand i två veckor, från slutet av februari till mitten av mars. Egentligen skulle vi göra det året därpå men eftersom vi behövde en välbehövlig semester och att vi verkligen inte visste om jag kunde åka iväg om ett år, för så ovisst var det, jag kanske låg på sjukhuset eller ännu värre, inte fanns längre.

Det var inget jag gick och tänkte på när vi var i Thailand, utan jag bara njöt. Det är absolut en av de bästa resorna jag har gjort än så länge. Där fick jag verkligen ladda upp mina batterier på nytt för att orka med livet hemma i Sverige, för att kunna klara skola och allt annat. Det bästa sättet att återhämta sig och ladda upp med nya krafter är verkligen en resa. En resa där man får slappna av, bara vara och njuta. Vill tillbaka dit nu!

Infektion, hosta, förkylning och självklart lite feber på det! Fick gjort mitt jobbiga prov idag, det som jag började plugga på lite i sista sekund, eller läst sen i söndags är väl kanske inte sista sekund.

Hur har veckan varit då. I tisdags fick jag åka in till sjukhuset då jag fått ett utslag som ser lite infekterat ut samt att jag började känna mig krasslig. Fick penicillin för det, och råd om att inte stressa så mycket utan ta det lugnt annars blir jag sjukare. Inte det lättaste när man har två prov som man vill få klarat av.

Självklart lyssnade jag inte riktigt på råden, utan började äta mina tabletter och körde på som vanligt. I går började jag känna mig riktigt kass, orkade ingenting, hade sprängande huvudvärk och hade fått lite feber.

När jag får feber bör jag stanna hemma och vila mig, men jag gick upp i morse, tog två värktabletter, kände att. Seriöst, fan sysslar jag med?!? Jag borde stanna hemma så dåligt som jag mår, skolan ligger ju inte runt hörnet precis. Men efter många om och men lyckas jag pallra mig till skolan, hostandes och trött som en zombie. Gick in i provsalen med en något pessimistisk inställning, detta kommer jag nog inte klara, har pluggat för lite.

Måste först säga att det är verkligen typiskt min "tur" att gå och bli sjuk när jag precis börjat träna igen samtidigt som det är något viktigt på gång! I varje fall, jag gjorde provet och jag klarade det när jag egentligen borde ligga hemma och vila mig den känslan var riiiktigt skön! Det var verkligen värt att åka dit och få det gjort. Men min hälsa fick lida av det, när jag kom hem hade jag fått 38,8 grader i feber, över 38 ska man ringa till sjukhuset vilket jag gjorde. I morgon får vi se om det har släppt annars blir det provtagning, det andra provet som är i morgon får vänta, för nu ska jag inte leka mer med mitt öde och min hälsa för denna gång!

Undrar ni varför det inte skrivs så mycket på bloggen under veckan som kommer beror det på en enda sak. Skolan! Jag har inte tröttnat på att blogga, måste bara plugga ordentligt och klara mina prov denna veckan. Let's go!

Förhoppningsvis klarar jag allt och då lär jag skriva nästa del i min historia! Får ni inte nog av mig kan ni alltid följa mig på twitter till höger om detta inlägget eller här twitter.

Hörs snart igen!!

Just nu är mina tankar överallt och verkligen inte på rätt ställen, har ett prov nästa vecka som jag vill klara av men i skrivande stund har det inte pluggats mycket.

Varför har jag inte gjort detta då?

Jo, för att jag inte känner för det, orkar inte, har ingen motivation utan tänker och vill enbart göra saker som är roligt. Inte hela världen om jag inte klarar provet nästa vecka, det går att göra om eller så för jag helt enkelt strunta i mina två andra certifikat som jag kan ta om jag klarar detta prov. Visst kan vara bra att ha certifikaten inför arbetslivet, men samtidigt är det extremt mycket plugg och inriktningen som det handlar om är inte det jag vill jobba med. Skulle jag ändra mig kan man alltid ta dem senare och de kostar en del att ta, men just nu känner jag mig riktigt otaggad på det.

Vill egentligen bara glida runt i skolan och ta det som det kommer, göra tentorna och klara dem, få en examen och börja jobba nästa år, är riktigt trött på skolan!

Det jag går och tänker på och gör istället är, vad som händer nästa helg, vad jag ska göra i sommar, vart jag vill resa, vad för saker ska jag inhandla härnäst, nästa träningspass. Ja allt som inte har med skolan att göra, jag stänger av det när jag kommer hem, tar det bara lugnt och försöker inte att stressa upp mig över det. Har klarat av skolan bra innan, måste inte alltid vara bäst göra alla saker till 100 procent!

Nu har jag lyckats träna på gymmet tre gånger på kort tid, det sköna med detta är att ingen av dessa gånger har jag känt mig seg och trött i huvudet!

Därför är det dags att ta mig själv i kragen, försöka tagga och peppa igång mig själv inför varje gympass! Nu ska jag återgå till att få tränat tre gånger i veckan som jag gjorde innan, det behöver jag. Känns redan mycket bättre i kropp och själ efter de gympass jag har klarat av. Har till och med skrivit in i min kalender vilka dagar jag ska köra på. Tar en vecka i taget, inte för stora steg. Funderar även på att höra av mig till en personlig tränare och träffa en sådan, då lär jag bli ännu mer motiverad!

Nästa gympass blir på tisdag då jag är ledig, skolan drar förövrigt igång i morgon efter två veckors ledighet. Ska erkänna och säga att jag är fruktansvärt skoltrött, har inget sug över huvudtaget när det kommer till att plugga hemma. Har knappt två veckor på mig innan det är dags för teoretiskt och praktiskt prov i min nätverk 2 kurs. Innan dessa ska jag ha hunnit labba sjukt mycket och läst igenom elva kapitel på engelska om just detta. Känns som jag ska bestiga ett högt berg alá Mount Everest, men ett litet steg i taget så kanske jag klarar av detta också!

Alla är vi rädda för någonting här i livet, vissa vill inte avslöja vad de är rädda för, är det döden? Är det att inte få uppfylla sina drömmar, är det att bli bortglömd?

Jag är rädd för att inte hinna uppleva och göra alla saker jag vill här i livet, att inte få ta del av saker som många tycker är självklara när man är frisk. Saker man tar förgivet och tror att man kommer få uppleva förr eller senare. Just dessa vardagliga saker är jag rädd och framför allt stressad över. Jag vill resa mer, jag vill börja jobba, träffa världens bästa tjej, flytta hemifrån, bara njuta av livet tillsammas med alla runt omkring mig.

Frågan är om dessa tankar som stressa upp mig och skapar lite rädsla inombords är hälsosamma. På ett sätt triggar det igång mig för jag SKA hinna göra allt och uppleva allt jag vill. Nu ska jag leva i minst 50 år till så ni inte tror något annat men bara för det vill jag inte vänta på att det ska komma till mig! Jag vill omfamna allt och alla, bara leva och njuta. Att det ska vara så komplicerat och svårt ibland.

Det är extremt populärt dessa dagar att ha en "PT" (personlig tränare) som hjälper dig utforma ett tränings och kostprogram för att uppnå de perfekta resultaten.

Jag har alltid varit lite skeptiskt till personliga tränare samtidigt är det väldigt dyrt, 600 kronor timmen och uppåt. Men å andra sidan hade det inte varit fel med någon som verkligen hjälper mig ibland och pushar på min träning för det behövs. Speciellt när jag kommer in i svackor som jag är inne i nu, då jag inte tränar alls. Jag behöver träna, min kropp behöver det, jag är skyldig den det ifall den ska orka med alla år utan att gå sönder.

Jag har gått på sjukgymnastik från och till sedan 2002 och absolut min sjukgymnast är guldvärd! Hon har jag haft i säkert 6-7 år. Men samtidigt känner jag att det inte är riktigt samma sak att köra med en sjukgymnast kontra en PT. Jag funderar starkt på att prova detta fenomen, tror det kan vara det jag behöver. Träffa en personlig tränare någon gång varannan månad för att få tips, bli motiverad och pushad. För att tala i klarspråk Jag behöver en dyr spark i röven lite då och då!

Nu är jag hemma i regniga Göteborg igen efter en otroligt grym och minnesvärd weekend i Manchester, England. Här kommer lite kort om vad jag har gjort i England.

Min födelsedag började sådär i fredags. Snöblandat regn och väl ute på Landvetter när vårt plan står redo för att trycka plattan i botten och flyga upp i det blå. Då meddelar kaptenen att planet har något tekniskt fel. Med andra ord, vi var tvugna att byta plan. Men efter det gick det smidigt hela vägen till Manchester Airport, cirka två timmar försenade men det gjorde inte speciellt mycket.

Under första dagen hann vi kolla runt i stan lite och även åka till Manchester United hemmaarena Old Trafford "The Theatre of Dreams". Första blicken av arenan var verkligen en WOW-upplevelse. Vi reste till Manchester enbart för att se en match och allt runt omkring klubben, staden i sig var inget märkvärdigt.

Efter att ha gått runt, tagit bilder och insupit den gigantiska arenan och atmosfären begav vi oss tillbaka till vårt hotell, som förövrigt var riktigt bra.

Dag två började med snabb frukost och  spårvagn ut till arenan för att gå en guidad rundtur inne på arenan. Måste säga att det var värt varenda krona. När vi gick upp för en trappa och ut på arenan, den stunden när man såg ut över allting för första gången, det ögonblicket var PRICELESS! Jag var som ett litet barn på julafton under hela rundturen, vi fick ta grymma bilder, kolla in omklädningsrummet, spelargången, sitta i stolarna där avbytarna sitter under matcher och mycket mer! Sen fick vi även vandra runt i deras museum hur länge vi ville. Nej dag två var väldigt lyckad, rundturen var hur rolig som helst!

Söndagen som var vår tredje dag i staden var dagen D, det var matchdagen. United mötte Queen Park Rangers i ligan. Vi åkte från hotellet i god tid för att kunna sitta inne på Old Trafford så länge som möjligt. Slutsålt var det, 75 505 åskådare var på plats. Herregud vilket tryck det var där inne, underbart och obeskrivligt på samma gång. Matchen slutade 2-0 till Manchester United, matchen i sig var inte jätteunderhållande men det gjorde verkligen inget för stämningen och atmosfären där var helt makalös!

Allting var lyckat och jag kommer nog resa dit någon mer gång, kanske inte stannar lika länge i staden då men måste se en till match! En riktigt bra födelsedagspresent till mig själv! Den nya kameran fick jobba ordentligt, blev ungefär 400 bilder och några filmer.